He he…jag har hittat svenska MAD’s efterträdare, tidingen du inte trodde fanns, tidningen späckad med humor och jag tror den finns både på nätet och som tryckt exemplar! Grym helt enkelt missa den inte!! Tidningen Dagen!
I den här tidningen personkaraktärerna så skickligt tecknade att det bara är uttalandena som får en att inse att det är skämt! Subtilt ibland, men ibland blir det asgarv som här ”banta med Gud”, what can I say maan… men det känns inte fel att citera Ebba Gröns gamla slagdänga ”häng gud” ……..
Tog en halvdag ledigt igår, tänkte utnyttja vädret till att fota lite, när jag väl kom ut var himlen en djupgrå massa som inte tillät naturfotografering överhuvudtaget! Jag tappade inspirationen helt enkelt! Då jag visste innan jag åkte att jag skulle tillbringa en hel del tid i bil tog jag med mina cd-pärmar med mest gammal musik och hittade då ”The unforgettable fire” med u2. VILKEN OTROLIGT BRA SKIVA!!!! Inledningsspåret skulle jag kunna lyssna på hur många gånger som helst, riktigt bra bilmusik, ”a sort of homecoming”, speciellt när man sitter själv i bilen och kan gapa med hur mycket som helst!
Jag har kommit några dagar in i skilsmässoprocessen nu! Bitterheten är som bortblåst, vi har fått varsin lägenhet och vårt samliv har aldrig varit bättre än nu! Väldigt märkligt vilken åtrå som kan blossa upp!!! Vi hade ändå sex i stort sett varje dag innan vårt beslut, men nu är det kaninlikt nästan maniskt och tvångsmässigt….men rätt skönt! Nu återstår ett problem…hur berättar vi för barnen? Vi ska göra det i helgen som kommer, men hur gör man! Minsta grabben kommer att krascha, min stora kille kommer att försöka ta det coolt, men han kommer oxå att må dåligt så man måste följa upp det! Faan jag har ångest, inte bara för att berätta utan också för det där att inte träffa dem varje dag sen när vi flyttat! En sak som också är lite märklig är att jag aldrig kommer att kunna säga ett ont ord om min blivande exfru! Jag är bara inte kär i henne längre, vi har hängt ihop sen vi var 16 år och det får ju anses som rätt länge med tanke på att vi båda är över 40 nu! Jag högaktar henne och hoppas hon träffar en riktigt schysst snubbe….
Jag kan inte undanhålla er denna artikel, hur bra som helst….alla pop o rockstjärnor är inte vänster, men fan vet om detta är så mycket bättre.
Skilsmässa dag 1.Nä inte faan är det lätt inte. Det är både en lättnad och sorg jag känner efter att ha fått säga till min fru ”nä, tyvärr…jag älskar dig inte längre, inte på det sättet att jag vill fortsätta leva med dig i alla fall”. Visst vi har varit på väg förut, men tankar på att försökareparera har funnits, även om hon säkert har rätt i att jag inte varit fullt närvarande i de tankarna. Det undermedvetna har kanske hela tiden varit på väg bort, tidigare har det varit otrohet som varit skäl till skilsmässotankar, nu är det brist på kärlek. Den slutgiltiga pushen fick jag av något så banalt som filmen waitress, det gör inget om man missar den, en otroligt dålig film, men som ändå fick mig att bara ta tag i grejjerna och bestämma mig.
Saker att fixa: Banken, familjerådgivning (obligatoriskt, i alla fall nästan, när man har barn), lägenhet, gemensam ansökan om äktenskapskillnad, gå igenom ekonomin….O hur gör man med barnen, hur får man dom att verkligen förstå att det inte har med dem att göra….det är inte dem som jag flyttar ifrån (när jag nu hittar ngnstans att bo)! Faan, jag har ångest för det här med barnen!! Jag har liksom svårt att förstå att jag ska vara utan dom varannan vecka och när hon inatt sa ”om du skiljer dig från mig så flyttar jag tillbaka till stockholm”, var det rätt svårt att hålla sig lugn…framförallt när hon lät påskina att hon skulle ta med barnen. Jag antar att jag måste hantera det här väldigt varsamt, jag ska inte bli arg, koncentration, mannen, koncentration!
Shit…jag inser att det är väldigt mycket som kommer att bli tungt, riktigt tungt, men naturligtvis går det och det kommer att bli hur bra som helst i slutändan….jag strävar mot lyckan! Äktenskapsskillnadsblanketten fixad, tid hos familjerådgivningen bokad! Lägenhetskön, hur länge har jag stått där? Vad finns att få? Jag är ju dessutom en administrativ klippa…NOOOOOOOOOOT!!!
Kom bara ihåg, var ärlig mot dig själv!!!
Det är asjobbigt det här, men det kommer att bli bra till slut…man får försöka se det som en amrikansk ”feel good -film”
Tyskarna har gjort det igen – förvånat mänskligheten med en oumbärlig uppfinning som kommer att revolutionera vårt liv. Ni känner alla igen ångesten; Vilken kondomjävel ska jag köpa? Svart, grön kramande eller en knottrig? Gummi- eller jordgubbssmak? Stor eller liten? Fan, för liten och du kommer aldrig att få på den och dessutom riskera att den glider av med ett speciellt sorts fiske som konsekvens – ”Sorry gumman, sära på rasbenen, jag ska bara rota lite i musen och se om jag kan hitta kondomhelvetet”. Samma sak om egot är större än kuken – fittfiske. Den ultimata förnedringen för varje man med självaktning, undantaget givetvis att inte få upp den alls.
No worries mates! Tyskarna har nu lösningen, nämligen Das Spraykondom. Fram med sprayburken och vips har du en kondom med perfekt passform. Inget problem med fel storlek längre. Aldrig mer fittfiske!
Av vad jag förstår förs kuken in i en behållare och sprayas med latex – frågan är bara var satsen tar vägen? Det finns ju ingen sån liten behållare i toppen…
Sören Holmberg har undersökt kunskaperna hos väljarkåren i senaste valet. En stor del av väljarna visste inte ens vilket parti som satt i regeringsställning… Undersökningen ger en del intressanta upplysningar och avslöjar ett mönster:
De okunniga röstade i större utsträckning än kunniga på Socialdemokraterna.
Yngre var mer okunniga än äldre.
Dessutom har vänsterblocket framfört åsikter om att rösträttsåldern borde sänkas till 16 år, vilket alltså borgar för fler okunniga.
Det är alltså dessa som tycker att Mona Sahlin är rätt person att leda sossarna. Skrämmande!
.
Till tonerna av Waterboys (här med The whole of the moon) ”and a bang on the ear” från min Itunessamling försöker jag samla lite tankar till en blogg. Var in och läste Carl Bildts blogg där han beklagade sig över svenska tidningars rapportering om bombattentatet där en norsk journalist dog….och ja, vad ska man säga. Tidningarna skriver vad folk vill läsa, det tråkiga är väl kanske att våra stora morgondrakar börjar haka på trenden. Jag tycker personligen att de hållit sig rätt ok fram till relativt nyligen. Problemet tycker jag är att det dör så otroligt mycket folk varje dag i världen i attentat, svält, sjukdomar att jag tror det blir oöverskådligt, därför tar man de små katastroferna på hemmaplan, de är lättast och billigast att bevaka, dessutom ger de payback i form av reda pengar för folk kan sitta där och klaga på att politiker ”roffar åt sig” och utnyttjar sin ställning……som att det var en nyhet!!! Ni får tro vad ni vill, men personligen tror ju tex inte att det var en tillfällighet att Carl Bildt satt i styrelsen för ett ryskt olje- och naturgasföretag som ville in på svensk mark (i någon form). CB tjänar pengar, bolaget får en kontakt rakt in i svensk maktelit….sen vet jag ju inte om jag tycker det är fel! De flesta som skaffar sig maktpositioner tror jag inte drivs av ett samhälleligt rättspatos där de vill hjälpa andra….det är en högst personlig och egenmäktig drivkraft som guidar dem,we’re riding in a strange car….När man hör ”and a bang on the ear” är det ofrånkomligt att man börjar fundera på gamla kärlekar ochhur många sådan man haft och de man har, vilka ska man räkna som kärlekar? Jag tror min första hette Maria, jag gick i ettan och hon i tvåan. Tyvärr var inte hon kär i mig….men va fan, man kan inte vinna jämt! Sen tror jag att det dröjde till sjuan innan jag blev kär igen. Anna, hette hon! Vi var kära i varandra i något år innan vi blev tillsammans. Minns inte varför det tog så lång tid, men jag minns att vi brukade kyssas och hångla lite långt innan vi blev tillsammans, det tog slut när jag flyttade till Stockholm efter nian. Jag tror att hon är den enda jag varit trogen mot när jag tänker efter.Jag är inte helt säker, men jag tror faktisk att jag var trogen mot henne…fan, det är ju magiskt! ”I send her my love, and a bang on the ear”. Åsa var jag kär i under flera år på gymnasiet, ännu en av dessa som inte var kär i mig, vi hånglade lite ibland bla en vacker midsommarnatt på en vågbrytare i stockholms skärgård. Efter Åsa var nästa kärlek den som kom att bli min fru, aldrig lätt men alltid mycket kärlek och ett grymt sexliv, men tom jag har insett att sex inte är allt.
Vore det inte roligt om ngn tände eld på Bush (det bästa är ju om han gör det själv!….o så kunde alla religiösa tokar dansa runt honom o tala i tungor o skrika ”den brinnande busken, den brinnande busken skriker!!!!” …..det var bara en liten tanke jag hade när jag funderade över människor som på ngt vis har inte har ett syfte men borde skaffa sig ett! Become a burning Bush!
Det som följer borde vara skrivet redan och lika gärna av någon av bloggkamraterna eller varför inte någon av de typ två och en halv miljarderna likasinnade som av mej. Men however, här kommer det:
Det rullar en ständig film på den potenta hemma bio-anläggning vi män är utrustade med.
Kopplat till den radar för PUSSY! som är aktiverad all vaken tid alla dagar i veckan. Radarn reagerar på kategorin ”Kvinna” som sedan bryts ner i kategorierna ”Knullbar” alternativt ”Icke knullbar” – vilket rör sig på en i och för sig relativ skala…
Sorteras objektet (Just det, ”objektet”!) in i kategorin ”Knullbar” startar filmen.
Och det spelar ingen roll var, när, hur.
I kön på Konsum: ”Biatch, jag vill se dig swallow!”
Framför Bolibompa: ”Sådärja, böj dig fram lite till!”
I kyrkan: ”Du och jag och Kristi lekamen – För DIG utgivet!”
Det pumpas, juckas, slickas, sugs och ja, bonkas, hejvilt twentyfour-seven.
Apropå tidigare diskussioner var det dags att styra upp diskussionsförutsättningarna. Bara så att alla har det hele klart för sig.
Ja, det är klart som fan att den har gjort det (i vår generation i Sverige).
Tittade med blandad förtjusning på Ekdahl och Hakelius program i går som bland annat debatterade om feminismen gått för långt. Måste säga att mitt eventuella förtroende för feminister avtog betänkligt efter programmet. Det är ju självklart att män och kvinnor inte är jämlika om man ser på världen som helhet och att det måste till förändringar (kanske t.o.m via politisk beslut) för att få mer jämlikhet mellan könen och stärka kvinnans roll i samhället. Däremot borde väl t.o.m de mest inbitna feministerna kunna erkänna att vi har kommit en bra bit i Sverige; kanske t o m tillräckligt långt på vissa områden. Vad strävar vi efter egentligen? Det är i mina ögon självklart att män och kvinnor ska ha samma möjligheter att utvecklas i samhället, men det behöver ju inte innebära att män och kvinnor ska göra samma saker. Jag hävdar bestämt att män i vår generation tar minst lika stort ansvar för barn och hem som kvinnorna gör. Jag hävdar också att kvinnor och män har samma möjligheter att skaffa sig en bra utbildning och komma in på arbetsmarkaden. När det gäller möjligheterna att gör karriär har det också skett dramatisk förändringar det senaste årtiondet vilket är jättebra. Däremot har jag upplevt allför många gånger både som arbetsgivare, vän och kollega att det saknas vilja och mod hos en del duktiga kvinnor att gå vidare i karriären trots att enormt mycket tid och kraft har ägnats åt att hitta en lämplig KVINNLIG kandidat och trots att kvinnorna ifråga lever ett mycket jämlikt hemmaliv. Vad beror då detta på? Ja, inte vet jag, men en inte alltför kvalificerad gissning är att män och kvinnor (fortfarande) är lite olika som individer och har olika värderingar trots alla försök att likforma oss.
Att de ”traditionella könsrollerna” däremot lever kvar i högre grad i våra föräldrars generation har jag svårt att förneka men kanske måste man någon gång gilla läget och inse att det inte skulle spela så stor roll för en 70-årig kvinnas utecklingsmöjligheter om hennes man började städa mer utan istället fokusera på den förändring som skett och sker.
Det faktum att det fortfarande finns rötägg i vår generation som skiter i att ta något som helst ansvar för sin familj och misshandlar sina kvinnor är ju självklart inte acceptabelt, men det kommer man i mina ögon aldrig att kunna lösa genom jämställdhetsdebatt eller lagstiftning (misshandel har väl varit förbjudet ganska länge?) eftersom det handlar om misslyckade individer helt utan självförtroende som behöver tas om hand på något annat sätt.
Sen har vi ju frågan om jämlikhet, rättigheter och skyldigheter när det gäller sex, men det är ju en helt annan fråga…..
Nätverket ”Bara Bröst” genomför aktioner över vårt land, det är en jämställdhetsfråga att kvinnor får bada utan bikiniöverdel i badhus.
De skriver ”För oss är denna fråga om att kvinnor ska kunna bada barbröstade på ett badhus endast ett bra exempel på en situation där kvinnor fortfarande har mindre rättigheter än män och där kvinnans kropp behandlas som ett sexobjekt i en osexuell situation vilket begränsar hennes möjligheter”.
Lysande, säger jag! Problemet som nätverket har är att de inte förstår hur män fungerar – det finns inga rent osexuella situationer för oss. Det klart att ett par 80-åriga rattar, klockrena taxöron, inte utlöser sexuella fantasier bland män i gemen, men jag misstänker starkt att den kategorin av kvinnor näppeligen kommer att exponera sig på allmänna badinrättningar. Istället är det kvinnor som Ragnhild Karlsson och Kristin Karlsson som står för blottandet av sina bröst och då är det ingen osexuell situation längre, inte för män. Frågan är om det ens är en osexuell situation med bikiniöverdelen på plats, vi ser möjligheterna i vilket fall… Att det sen av flera skäl är osannolikt att män har någon framgång med dessa två namngivna tokfeminister är en annan historia.
Klart brudarna ska ha samma rättigheter som män; Bada topless! Förstå bara att för oss män har livet kvinnans former och rent osexuella situationer existerar inte.
